Det är med sorg i hjärtat jag skriver att min älskade trogna hund ska få somna in på måndag. Det känns så svårt för idag är hon pigg som vanligt, men sedan kommer dessa dagar då hon inte kan ligga ned utan får sitta hela natten pga min älskade hund inte kan andas.
Kommer aldrig glömma den dagen då hon föddes. Det var en kall februarimorgon 1998, i min systers sängkammare. Jag och min syster satt där och såg hur, 2 valpar föddes. Den andra valpen var min och det var lilla Fideli. Det var så roligt att följa valpens utveckling. Den dagen jag fick hem Fideli, kom min syster med henne under sin jacka då det var snöfall ute. Tänk att Fideli har aldrig bitit sönder någonting, hon blev snabbt rumsren. Hon och jag tränade både lydnad och agillity, men någon tävling det gick inte. Det var inget fel på Fideli, utan på mig. Jag var för nervös för att kunna tävla och förstörde för Fideli. Min älskade lilla hund, det band vi har jag och Fideli har jag aldrig varit med om förut. Jag skulle ge vad som helst för att få ha kvar min hund, men att se henne bli mer och mer tagen av sin sjukdom är så jobbigt. Det är med sorg i hjärtat jag skriver att det kommer aldrig mera bli någon mera hund i mitt liv. Det är som andra säger till mig att tänk på dessa 11 år ni haft tillsammans och den glädje Fideli har gett, men jag kommer inte orka gå igenom denna sorg. Tur att jag har en hund kvar i livet, min älskade Bizzan. Hur kommer hon ta detta, tror hon kommer sakna Fideli så mycket då hon har alltid haft Fideli i sitt liv. Jag är så ledsen, kan inte sluta gråta, känner mig så hemsk.
Men Tack min älskade Fideli att jag fått ha dig i mitt liv, du har verkligen fögylt min vardag mitt liv. Tack för den glädje, kärlek och skratt du gett mig. Jag kommer sakna dina bruna ögon, din underbart mjuka lurviga päls.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.